En dikt eller kanske en bön

En av mina fina klienter skrev en dikt eller kanske är det en bön som hon läste under en period i livet när det fortfarande kändes tungt, men hon hade börjat hoppas på att det skulle kunna bli annorlunda. Jag har fått tillåtelse att dela den med er:

Jag förlåter mina misstag.
Jag är människa och det är svårt ibland.
Ibland gör man saker som man ångrar.
Jag är bara en ofullkomlig människa.
Jag förtjänar kärlek & värme som alla andra.
Jag vill ge min kärlek till en annan ofullkomlig.
Vi ofullkomliga, hand i hand i världen.
Tillsammans, lite mindre ensamma.
En varm famn, en trygg hamn.
Någon som tar emot när jag faller.
Vänliga ögon som varsamt förstår.
En gemensam längtan om livet.
Vi går åt samma håll, ser åt samma håll.
Ser varandra, varsamma ord, trygghet.

Jag kommer veta.
Jag kommer se det när det händer.
Jag har öppnat mina ögon.
Jag har öppnat mitt hjärta nu.
Det finns en framtid för mig.
Jag vet att den finns där ute
för jag vet vad jag längtar efter.

Gemenskap, förståelse, tålamod, ömhet, värme, glöd, skratt, trygghet, varsamhet, längtan, beröring, ärlighet, kärlek.

Lita på min längtan! Den FINNS!
Lita på att jag förtjänar den.
Lita på att jag kommer att veta.
När det är rätt så undrar jag inte längre.

Så länge jag lever finns det HOPP! Jag är fri nu. Vi ses snart, Mr Right…