Att förhålla sig till sina tankar

Tidigare i veckan hade jag ett avslut med en klient som på relativt kort tid haft en fantastisk utveckling. När jag frågade henne vad hon själv tyckte att hon hade haft mest nytta av från våra träffar så sa hon att det var hennes förhållningssätt till sina egna tankar. Att hon nu kunde betrakta dem som just tankar och inte satte likhetstecken mellan dem och ”verkligheten”. Att hon även kunde acceptera att hon ibland har tankar som hon upplever som väldigt obehagliga. Och att hon till och med kan tillåta sig att stanna i den känsla som de obehagliga tankarna framkallar, och se att den går över. Att hon känner att tankarna inte hindrar henne från att ta för sig och leva det liv som hon vill leva.

Det kanske inte låter så märkvärdigt men det är det. Att hitta ett balanserat förhållningssätt till sina tankar och känna tillit till det är något som man kan komma långt på. Till exempel kan det hjälpa en att komma hela vägen ur en djup depression till framtidstro och tillförsikt.

Jag frågade också om det fanns något som hon tyckte att jag kunde utveckla som terapeut. Hon var tyst en stund och sa sedan med ett leende. Du kunde ju uppdatera hemsidan lite oftare… Så det tänker jag försöka göra nu. Utan att lämna ut någon tänker jag skriva lite mer om min verksamhet. För att på så vis kanske inspirera andra till att reflektera, hitta nya sätt att se på saker och ting eller känna igen sig, eller känna sig lite mer förhoppningsfulla.

Tack!

En inblick i ACT

ACT – acceptance and comitment therapy är en av de terapiformer som ryms under KBT-paraplyet. Efter att ha varit på en heldagsföreläsning med Anne Rotthaus på KBT-Svealand vill jag bara kasta mig över alla böcker som finns i ämnet.  Men jag skall ge en liten sammanfattande bild av en del av de utmärkande dragen i synsättet inom ACT.

Värderiktningen i livet
Allt blir ju så mycket enklare om vi vet vart vi ska. Då kan vi prioritera vissa saker framför andra även om det på kort sikt kostar oss något. I början av en ACT terapi lägger man ner mycket tid på att se vad som är det viktiga i klientens liv. Hur man vill att livet skall se ut och vad man prioriterar och stävar efter – värderiktningen. Det är den man stämmer av mot i det fortsatta arbetet.

Förväntningar om ett lyckligt liv kan ställa till det för oss
Inom ACT som springer ur buddismen har man förhållningssättet att lidandet är en naturlig del av livet. Bara vår föreställning om att vi har rätt till ett problemfritt liv – ett lyckligt liv – ställer till det för oss. Vår hjärnas syfte är inte att göra oss lyckliga utan att få oss att leva och överleva. 80 procent av vår hjärnverksamhet går ut på att få oss att överleva – vi letar efter faror. Vilket ibland kan ställa till det för oss. Vi skall inte döma oss för att vi inte kan styra våra tankar, känslor och beteenden, vi gör ju vad vi kan för att vi skall överleva utifrån det vi har lärt oss. Det blir inte alltid rätt och är inte alltid lätt och allt rår vi inte på men vi kan förhålla oss till det.

Språket kan hindra oss att vara i nuet
Och den välsignelse som vårt språk är också vår förbannelse. Vi kan föreställa oss saker som om vi upplevt dem och lära av dem utan att ha upplevt dem – vår hjärna bearbetar dem som att de vore sanna och vår kropp reagerar på det vår hjärna upplever. Ofta fungerar det jättebra och medför stor nytta när vi skall lära oss vad vi skall akta oss för eller när vi skall lära oss något nytt. Men ofta mår vi dåligt av föreställda scenarion också – för att vår hjärna upplever dem som verkliga. Ju mer vi är här och nu och inte i bilden av dåtiden eller i föreställningen om framtiden desto större är vår förutsättning för att lyckas.

Kan vi förhålla oss till det vi mår dåligt av på olika sätt?
Inom ACT skiljer man på ren och oren smärta. Den rena smärtan är den smärta som vi har frikopplat från pålägg och föreställningar. Till exempel om vi förlorar vårt arbete så är förlusten av samhörigheten och tillfredställelsen i att göra ett gott jobb förknippat med ren smärta. Medan till exempel föreställningarna kring vad folk runt omkring skall tänka eller säga om oss eller vad vår arbetslöshet kan leda till i framtiden, är oren smärta. Inom ACT arbetar man med att lära sig skilja på dessa två.

Psykologisk flexibilitet eftersträvas inom ACT
Med psykologisk flexibilitet menas till exempel att man har förmågan att skilja på vad som är verkligheten och vad som är tankar om verkligheten och att acceptera att man har dessa tankar. Att man genom att vara mer i nuet begränsar den symboliska verklighetens inflytande när det påverkar oss negativt och ökar inflytandet av det verkliga livet istället. Och att man i tillägg lär sig skilja på ren eller oren smärta och hittar olika strategier att hantera smärtan på som harmonierar med den värderiktning man har i livet har man utökat den psykologiska flexibiliteten.

Hur låter det?