Limited reparenting
Jag och min handledare diskuterade för ett tag sedan om det är bra eller inte att man tycker om sina klienter. Jag tycker verkligen så mycket om de männsikor som jag möter, som kommer till mig och gör mig delaktig i deras liv. Är det bra eller inte? Det finns de som menar att ett neutralt förhållningssätt är att föredra. Flera av de klienter jag har mött har vid våra utvärderingssamtal lyft fram att de ha känt att jag har tyckt om dem på riktigt och att det har varit en av de delar som de upplevt som positiva i terapin.
Någon vecka senare får jag det nya numret av Sokraten (medlemstidningen för Svenska föreningen för kognitiva och beteendeinriktade terapier) och läser Mia Östlins artikel om Schematerapi. Det hon skriver om det terapeutiska förhållningssättet Limited reparenting bekräftar min känsla av det positiva i det jag upplever tillsammans med mina klienter.
Hon skriver att Limited reparenting och Empatisk konfrontation är grundat i synen på vad ett barn skulle behöva i den utvecklingsfas där klientens grundbehov inte blev tillräckligt mötta. Limited reparenting innebär bland annat att förmedla en hög grad av värme, omsorg och omvårdnad. Terapeuten är inte neutral utan uppträder som en verklig person istället för att spela rollen som terapeut, vilket ställer krav på terapeuten att kunna vara ärlig, direkt och genuin samtidigt som hon/han validerar klientens känslor. Det räcker då inte att vara skicklig i att använda teknikerna. Terapeuten måste också genuint tycka om sin klient samtidigt som hon/han sätter rimliga gränser (Empatisk konfrontation). Förhållningssättet förutsätter att terapeuten känner sina egna (eventuella) dysfunktionella scheman och kan hålla sig från att agera ut dem i terapisituationen (utan att ”gömma sig bakom neutralitet).
Forskningen har också visat att det viktigaste för att en terapi ska vara verksam är att man får en allians mellan terapeut och klient. Om jag utgår från mig själv som människa så har jag lättare att känna tillit till en person som förmedlar värme och visar omsorg än till en som strävar efter att inte visa något. Det passar kanske inte alla men det blir så för mig och det är jag tacksam över.